Linda Thulin: att bygga en karriär och samtidigt utveckla en stark mjölkbesättning på Hamra Gård.

Det här är berättelsen om hur en tidig kärlek till djur växte till en livslång karriär, och om att bygga något som består: en mjölkkobesättning, ett team och en ovärderlig erfarenhetsbank. På DeLaval inspirerar hon oss varje dag.

Vissa människor växer upp inom lantbruket. Andra hittar dit steg för steg, djur för djur och ansvar för ansvar.

Linda tillhör den senare gruppen. Hon växte upp i en förort till Stockholm och följde sin passion för djur till Hamra Farm, där hon i över tjugo år har varit med och byggt upp en av Sveriges mest välkända mjölkkobesättningar.

Kärleken till djur, och så småningom även hennes karriär, började med en undulat.

"Min äldsta syster tog med sig en undulat hem. Ganska snart blev den en älskad medlem av familjen. Den var smart, rolig och lärde sig till och med att säga några ord. Kort därefter märkte grannarna hur intresserad jag var av djur. Jag var alltid den första de frågade när de behövde hjälp med att ta hand om katter och kaniner medan de var bortresta."

När Linda var tio år gammal introducerade systern ett betydligt större djur i hennes liv: en häst.

"Varje dag efter skolan följde jag med henne till stallet. Det blev långa dagar, men jag gjorde alltid mina läxor först, åt något snabbt och tillbringade sedan kvällen bland hästarna. Där lärde jag mig värdet av hårt arbete och vikten av att få ordentligt med sömn. De flesta helgerna tillbringade jag också i stallet. När jag inte var med hästarna eller passade grannarnas djur satt jag och ritade eller skrev. När det blev dags att fundera över framtiden hade jag därför två drömmar: att arbeta med djur eller att arbeta med skrivande och teckning."

När det blev dags att välja gymnasieutbildning följde Linda sin passion för djur och lantbruk och började läsa en utbildning med inriktning mot lantbrukets grunder.

"Min plan var att börja arbeta direkt efter gymnasiet, samla erfarenhet från olika gårdar och sedan studera vidare på lantbrukshögskola."
Hon skickade ansökningar till gårdar runt Stockholm. Det första svaret kom från Hamra Gård. I efterhand visade det sig vara början på precis rätt väg.

Men först behövde hon visa att hon passade för jobbet.

"Under min första anställningsintervju kommenterade någon min kroppsstorlek och undrade om jag verkligen var tillräckligt stark för arbetet. Det gjorde mig osäker, men gav mig också extra motivation att visa vad jag kunde.
Teamet på gården var fantastiskt hjälpsamt och stöttande. Jag lärde mig oerhört mycket av dem."

Efter två år på Hamra Gård kände Linda ingen längtan att byta arbetsplats. Däremot ville hon fortsätta studera. För att bli behörig till en agronomutbildning behövde hon komplettera med bland annat matematik, kemi och fysik. Därför flyttade hon till en skola i Mellansverige.

Att studera långt hemifrån gav dock nya perspektiv.

"Jag insåg hur mycket min familj betydde för mig och att jag inte ville vara långt ifrån dem under längre perioder."

Hon valde därför att lägga planerna på en lantbruksutbildning på annan ort åt sidan och fortsatte i stället sina studier i Stockholm. Där ledde en ny studiemiljö till en ny inriktning. Linda började läsa biologi och fördjupade sig helt i den akademiska världen.

"Jag älskade studentlivet. Jag ville ta en masterexamen i biologi och drömde om att bli forskare. Att tillbringa år ute i naturen, söka svar, upptäcka mönster, bli specialist och verkligen fördjupa mig i ett ämne.

Under mitt sista studieår skrev jag min masteruppsats vid Zoologiska institutionen. Jag arbetade med DNA-analyser i laboratorium och resultaten användes i två vetenskapliga publikationer. Det blev mitt första steg mot en möjlig forskarkarriär."
Men till slut upptäckte hon att det inte var rätt väg för henne.

"Tiden på Zoologiska institutionen kändes väldigt ensam. Ensam i laboratoriet, ensam i biblioteket och ensam vid skrivbordet. Det var inte så jag hade föreställt mig forskarlivet."

Samtidigt fortsatte Linda att arbeta på Hamra Gård under helgerna för att finansiera sitt boende, sin bil och sin häst.

Runt 2005 befann sig Hamra Gård mitt i en expansiv utvecklingsfas. Ett nytt kalvstall byggdes, ett nytt VMS-stall med visningsrum tillkom, besättningen växte, fler medarbetare anställdes och verksamheten tog emot en ständig ström av besökare.

Den dåvarande chefen för besättningen Henrik Norberg behövde därför extra stöd och frågade Linda om hon ville dela ledarskapsansvaret.

"Personalansvar var en utmaning. Det tog några år innan jag kände mig riktigt bekväm i rollen. Under tio år arbetade jag sida vid sida med Henrik och lärde mig otroligt mycket.

När de tio åren hade gått kände jag mig redo att ta över rollen som Herd Manager fullt ut. Det gjorde jag 2015. Jag vill inte vara någon annanstans. Hamra Gård är min plats."

Varför stanna i 20 år?

Enligt Linda handlar det om den unika kombinationen av arbetsuppgifter och miljö.

"Hamra Gård är en speciell arbetsplats. Min roll är svår att jämföra med andra jobb. Här möts traditionell mjölkproduktion, ett stort team, ständig testning av ny teknik och människor från många olika yrkesområden som kommer hit för att lära sig, installera system eller prova nya lösningar. Det är många möten, många perspektiv och många sätt att tänka. Eftersom gården också är en visningsgård måste vi föregå med gott exempel. Vi måste vara riktigt bra på det vi gör."

Hamra Gård fortsätter också att utvecklas. Ett viktigt exempel är den stora utbyggnad som färdigställdes 2025 och som ytterligare stärkte gårdens roll som både kommersiell mjölkgård och innovationscentrum.

För Linda är den ständiga utvecklingen en viktig anledning att stanna kvar.

Styrkan är variationen

Det Linda uppskattar mest är balansen i arbetet.

"Jag tycker om balansen mellan fysiskt arbete i stallet och administrativt arbete på kontoret. Mellan den dagliga planeringen och den långsiktiga.
Det finns en särskild tillfredsställelse i att släppa ut korna på bete på våren och känna lugnet när de kommer tillbaka in på hösten. Du matar en nyfödd kalv för första gången och känner direkt en relation växa fram. Du lagar en trasig gödselskrapa på knä. Du hjälper ett sjukt djur att bli friskt igen, och ibland lyckas det inte trots alla ansträngningar. Här kommer man nära både liv och död."

Samtidigt arbetar hon med helheten.

"Jag ansvarar för en hel besättning och arbetar för att bygga en stark och högproducerande mjölkkobesättning. Jag arbetar med avelsstrategier, foderstrategier, system för kotrafik, dagliga rutiner och nyckeltal.

Beslut ska tas varje dag, vecka och månad. Som tur är har jag många människor omkring mig som hjälper till att få allt att fungera. Ibland känner jag mig som spindeln i nätet." 

Men det är ofta de små ögonblicken som betyder mest.

"Ibland stannar jag upp framför en ko. Jag ser henne i ögonen och vet precis vem hon är. Och jag märker att hon känner igen mig också. I tankarna säger jag: 'Hej. Hur mår du? Jag ser dig. Vad skönt att se att allt är bra. Nu måste jag vidare.'

Då känns hjärtat alltid lite varmare. Det är något som förmedlas i den där ögonkontakten."

Vilka egenskaper behövs?

För Linda handlar det inte bara om kunskap och kompetens, utan också om inställning.

"Du behöver se individerna, både djuren, människorna och maskinerna. Du behöver uppskatta dagar fyllda av rutiner samtidigt som du är beredd på situationer som aldrig går att planera.

Du behöver trivas med att använda både kroppen och huvudet och inte vara rädd för att bli smutsig. Särskilt om du också tycker om att skapa ordning och reda.
Kor är fantastiska, speciella och kärleksfulla djur. Det här är inte bara ett jobb, det är en livsstil. Jag tror att den livsstilen håller dig stark. Jag har arbetat större delen av mitt liv på Hamra Gård och för det är jag oerhört tacksam."